Karlstads stifts orgelinventering 2016-2017
ORGEL
Sök orgel
Avancerad sökning orgel
Sök orgel med spridnings- karta
DOKUMENT
Sök dokument
INFORMATION
Introduktion
Inventering - dokumentation
Inventeringens bakgrund och syften
Målgrupper
Tidigare orgelinventeringar
Inventeringsinformation
Inventeringsaktiviteter
Söka i databasen
Orgeln
Orglarna i Karlstads stift
Några slutsatser
Förebyggande underhåll
Inventering - dokumentation
En orgelinventering kan sägas vara en typ av orgeldokumentation där den insamlade informationen kännetecknas av en ganska översiktlig karaktär. Den övergripande frågan för en inventering är att ge svar på vad det är för orgel som står där. Vem som har byggt orgeln, när den byggdes, en kort historik, disposition samt teknisk grundinformation brukar känneteckna de flesta inventeringars uppgifter. Om informationen innehåller uppgifter om dimensioner på t.ex. orgelhus, fasad och andra delar i orgeln samt pipmensurer och andra mätvärden är det inte enbart fråga om en inventering utan en djupare och mer omfattande dokumentation. Hur omfattande en dokumentation är styrs av den eller de frågor som dokumentationen skall ge svar på. En orgelinventering är av fundamental betydelse och utgör faktiskt en förutsättning för en mer djupgående förståelse för orgelkonstens utveckling i ett land eller i en region. Orgeln och dess musik utgör viktiga delar av vårt kulturarv. Orgeln med sin fasadarkitektur och klang är ett multimedialt och multidisciplinärt objekt som har formats av europeisk tradition och historia. Den kombinerar färdigheter inom trä- och metallhantverk och kunskaper inom mekanik och pneumatik för att ge förutsättningar för musikskapande. Under många århundraden har orgeln representerat “high tech” och dess utveckling har speglat den tekniska, sociala och ekonomiska utvecklingen i olika regioner. Ett orgellandskap har växt fram som har många likheter men som också innehåller fascinerande skillnader i konstruktion, stil och klangkaraktär. Allt det här innebär att orglarna har något att berätta om de tider och epoker när de byggdes, som sträcker sig bortom den musik som har spelats på instrumenten. Inventeringen ger en överblick över detta orgellandskap inom en region där orgeln kan ses som en kunskapsbank, ett kollektivt minne, bestående av olika slag av hantverkskunskap, traditioner inom instrumentbygge och musikstilar. En inventering är en del av att få kunskap om och att bevara detta kulturarv, unikt för Karlstads stift, för Sverige och för Europa. Inventeringen utgör också utgångspunkten för en ev. framtida djupare och mer fullständig dokumentation av enskilda instrument. På vilket sätt har orglarna i Karlstads stift influerats av nationella och internationella strömningar och trender? När har orgelbyggaren själv ritat fasaden och i vilka fall har en extern arkitekt anlitats? Fasadens utformning, uppdelningen i olika verk, verkens placering och benämning, de ingående stämmorna, olika typer och namn, stämmornas klangfärg var för sig och tillsammans i olika kombinationer. Alla detta berättar något för oss beträffande de arkitektoniska stilideal och klangideal som rådde när instrumenten planerades och byggdes. Orglarnas utformning och placering i kyrkorummet säger också något om instrumentens funktion och användning i gudstjänsten från historisk tid fram till idag. Orgeln är ett tekniktungt och teknikintensivt instrument som har präglats av att tekniska landvinningar mycket snart har fått sina applikationer i orgelns konstruktion. Pneumatik med pilotventiler, elektronik och datateknik är exempel på några tekniker som har använts. Användningen av olika tekniska lösningar i orgeln har alltså följt den allmänna tekniska utvecklingen. Den tekniska utvecklingen och industrialiseringen har också påverkat själva orgelbyggandet, något som har lett till en spännande balansgång mellan hantverksmässig kvalitet och industriell framställning. Orgelbyggerier har ofta gått i arv inom familjen. Ibland har en medarbetare tagit över rörelsen när ägaren inte längre har orkat eller kunnat driva verksamheten vidare. De som har gått i lära hos en orgelbyggare har kanske senare slutat och tagit anställning hos någon annan eller öppnat egen verksamhet. Det här innebär att orgelbyggarna är en del av ett stort nätverk där innovationer och lösningar, tankar och ideer, ideal och visioner har strömmat mellan orgelbyggarna under tidernas gång. Det här nätverket känner inga nationsgränser utan en orgelbyggare kunde ta anställning i utlandet och så småningom återvända med nya kunskaper och färdigheter. Inventeringen är ett viktigt verktyg i kartläggningen av interaktionen i detta nätverk eftersom det ju är i instrumenten som vi ser resultatet av orgelbyggarnas aktiviteter. Eftersom orglar, och speciellt stora orglar, är dyra objekt så kan finansieringen av en orgels anskaffning ofta ge historisk och ekonomisk information om den tid då orgeln byggdes. Orgelns storlek, utformning och vilken orgelbyggare som anlitades säger något om den finansiella situationen vid den tid och i den region eller församling där orgeln byggdes. Också tidpunkten för en kyrkas första orgel kan utgöra värdefull information. Den här ekonomiska aspekten är fortfarande ett till stora delar outforskat område. Ofta återanvände man delar från den tidigare orgeln vid ett orgelbygge. Att utöka en orgel eller att byta ut ett antal stämmor är exempel på sådana åtgärder. Det är heller inte ovanligt att delar av en orgel såldes och flyttades från en kyrka till en annan för att ingå i en ny orgel. Ibland såldes hela instrumentet och flyttades från en kyrka till en annan. Det här gäller såväl under gångna tider som idag. Det innebär att väldigt många orglar har ett komplext ursprung med ingående delar från flera olika tider. Till exempel är pipverket ofta heterogent, det vill säga hela stämmor eller enskilda pipor representerar flera olika historiska lager, och är tillverkade av olika orgelbyggare under olika stilistiska perioder. Det finns alltså en rad aspekter där inventeringen har avgörande betydelse som informationskälla för att se mönster och tendenser över tid och rum i Karlstads stift. (Carl Johan Bergsten)
Inventeringens bakgrund och syften
Kyrkorglarna i Karlstads stift utgör en viktig del av stiftets kyrkliga kulturarv med sina kulturhistoriska, konstnärliga, musikaliska och hantverksmässiga värden. Orglarna har en viktig uppgift vid församlingarnas gudstjänster och förrättningar. För att underlätta och stödja planeringen av åtgärder för att underhålla och bevara orgelkulturarvet är det viktigt att få en överblick av orgelbeståndet i stiftet. Man kan säga att orgelinventeringen står på tre b:n: bevara, bruka och berika. Intentionen med inventeringen har varit att ge goda förutsättningar för ett långsiktigt och systematiskt bevarande som möjliggör fortsatt brukande av orglar i de kyrkliga miljöerna för att kunna berika församlingarnas gudstjänster och förrättningar. Detta utgör bakgrunden till genomförandet av inventeringen av stiftets orglar. Inventeringen syftar till att - få en samlad överblick av stiftets orglar, både på pastorats- och stiftsnivå, - dokumentera orglarna beträffande historik, disposition, tekniskt utförande, kulturhistoriskt värde, skador samt vård- och reparationsbehov, - ge en indikativ tidsprioritering och kostnadsuppskattning av erforderliga underhålls- och reparationsåtgärder, - identifiera stiftets särskilt kulturhistoriskt värdefulla orglar, - vara ett stöd för att definiera underhållsplaner på kort och på lång sikt, - utgöra ett viktigt underlag för att stödja beslutsfattande beträffande bevarande, restaurering och förändringar av instrument, - bidra till att utveckla strategier för att bevara och föra vidare vårt orgelkulturarv till framtida generationer, - skapa underlag för vidare forskning om den svenska orgelkulturen.
Målgrupper
Användarna av inventeringens resultat kan delas in i följande målgrupper: - Pastoratens fastighetsförvaltare för att ge stöd till skötsel, vård- och underhållsplanearbete. - Församlingen: kyrkoråd, kyrkoherde, kyrkomusiker m. fl. - Handläggare vid länsstyrelser, stift och länsmuseer vid bedömning och handläggning av tillståndsansökningar och bidragsansökningar i samband med orgelärenden. - Kyrkomusiker - Orgelbyggare - Orgelexperter - Allmänheten
Tidigare orgelinventeringar
Orgelinventeringar är ingen ny företeelse. Redan år 1773 gav Abraham Abrahamsson Hülphers ut sin bok "Historisk Afhandling om Musik och Instrumenter". Den innehåller bl.a. en inventering av alla kyrkorglar i Sverige och utgör en ovärderlig informationskälla när det gäller hur orgellandskapet såg ut i Sverige runt 1770. Den är troligen världens första orgelinventering som omfattar ett helt land. Hülphers inventering byggde på enkäter som han skickade ut till församlingarna i landet. En annan nationell orgelinventering som byggde på enkäter genomfördes av Sveriges allmänna organist- och kantorsförening (SAOK) i huvudsak under åren kring 1950. Einar Erici gav ut ett orgelinventarium 1965 som omfattar klassiska svenska orglar fram till 1800-talets mitt. Detta inventarium publicerades i en kompletterad och uppdaterad utgåva av Axel Unnerbäck 1988. Informationen i inventariet baserar sig huvudsakligen på besök vid orglarna samt arkivforskning. Sten L. Carlsson gav 1973 ut en orgelinventering, "Sveriges kyrkorglar", som byggde på insända uppgifter från landets församlingar. Den senaste nationella orgelinventeringen, "Inventarium över svenska orglar", publicerades 1988-1990 av Förlag svenska orglar, Tostared. Även denna inventering baserades på enkätuppgifter. Inventeringarna kompletterar varandra på ett mycket värdefullt sätt eftersom vi får mycket mer kunskap om den historiska utvecklingen av orgelbyggeriet i Sverige när vi kan jämföra olika inventeringar som gjorts vid olika tidpunkter. Göteborg Organ Art Center (GOArt) vid Göteborgs universitet har genomfört eller på olika sätt medverkat vid orgelinventeringar i flera stift: Göteborgs stift (2006-2008), Strängnäs stift (2008-2009), Skara stift (2013-2014) och Linköpings stift (2012-2014) Resultaten från dessa inventeringar finns lagrade i denna databas, utvecklad vid GOArt, och är publikt tillgängliga på internet. I princip kan en inventering genomföras på två olika sätt: genom att besöka orgeln eller genom att skicka ut ett frågeformulär för ifyllnad av kyrkomusikern på platsen. Att besöka varje instrument är mer resurskrävande men metoden med frågeformulär har två allvarliga nackdelar eller brister: (i) det har visat sig svårt att få 100% svarsfrekvens och (ii) det finns en osäkerhet om riktigheten beträffande uppgifterna i de ifyllda frågeformulären, d.v.s. det finns en risk för kvalitetsbrist i inventeringsmaterialet. Flera av de tidigare nämnda inventeringarna genomfördes med frågeformulär och resultaten från dessa inventeringar uppvisar i varierande grad brister beträffande svarsfrekvens och kvalitet. Baserat på dessa tidigare erfarenheter och att också fotodokumentation var en central del av orgelinventeringen i Karlstads stift beslutades att den skulle genomföras genom att besöka varje instrument.
Inventeringsinformation
Inventeringen omfattar följande kategorier av information: - Historisk information: vem som byggde orgeln och när det skedde samt vem som har utfört eventuella om- och tillbyggnader och tidpunkter för detta. För att utöka den historiska beskrivningen har svarsformulären från SAOK-inventeringen digitaliserats och lagts in i arkivdelen i databasen och länkats till resp. instrument. - Teknisk utformning: disposition, typ av traktur och registratur m.m. - Fotografier på fasad, spelbord och registerandrag med läsbara stämbeteckningar finns för varje orgel. Dessutom kan det finnas foton på olika delar i orgeln (pipverk, bälgar, traktur och registratur etc.) där det har varit möjligt att komma åt för fotografering. - Kondition och bruksskick: funktionsfel, skador, vårdbehov. - Karakterisering: stil- och klangkaraktär, kulturhistorisk värdering, ursprunglighet, "att tänka på". - Ljudinspelning - Magasinerat material
Inventeringsaktiviteter
Nedan följer kommentarer till olika aktiviteter vid inventeringsbesöket NOTERING AV DISPOSITION Notering av disposition, koppel och kombinationer gjordes med exakt den stavning som förekom på skyltarna på spelbordet. FOTOGRAFERING Fotografier är en mycket viktig del av inventeringsinformationen. Vid fotografering av fasaden var ljusförhållandena ofta inte optimala. Ljusinsläpp från fönster vid sidan om och/eller bakom orgeln gav motljus och bländade. Att tända belysningen för att lysa upp fasaden gav oftast ytterligare motljus och bländning eftersom ljuskronorna i regel hänger framför fasaden. Därför är oftast fasadbilderna tagna utan belysning och för översiktsbilderna är fasaderna ibland något mörka p.g.a. motljus från fönster. För att komplettera fotodokumentationen av fasaden har också närbilder tagits där fasaden upptar en större del av bildytan för att om möjligt undvika motljus från fönster. Att använda blixt för fasadfoton kan ge färgförändringar i bilden och har därför oftast undvikits. Rent allmänt har ljussituationen varit en viktig anledning till att förlägga inventeringsbesöken på sommarhalvåret (april-september) eftersom ljussituationen är betydligt sämre under vinterhalvåret. När det gäller fotografering av spelbordsmiljö och spelbord har det varit viktigt att texter på registerandrag/manubrier och koppel- och kombinationstrampor är läsbara på fotona. Fotoblixt har använts ibland men ofta har foton tagits utan blixt och speciellt när denna har givit upphov till besvärande reflexer. Foton på spelbord är mycket värdefulla eftersom de ofta ger en indikation om orgelns ursprung och eventuella ombyggnader. Fasadfoton ger inte på samma sätt denna information då man i många fall har en ny eller kraftigt ombyggd orgel bakom en bevarad äldre fasad. Där så har varit möjligt har fotografier tagits av bälg(ar), traktur, registratur, väderlådor och översikter av pipverk. Senare tiders orglar (speciellt kororglar) är som regel mer kompakt byggda än äldre instrument. Det har medfört att för denna typ av orglar har det inte alltid varit möjligt att komma åt orgelns inre delar för fotodokumentation. Foton har tagits med eller utan blixt beroende på ljussituationen i orgeln (många instrument har belysning installerad i orgelhuset). Inventerade skador (t.ex. trasiga skinn och skadade pipor) har dokumenterats med foton. Förekomst av mögel och kraftig smuts- och dammförekomst har också fotodokumenterats. INVENTERING AV SKADOR/FEL OCH UNDERHÅLLSBEHOV Luftsystemet har kontrollerats med fläkten påslagen för att kunna detektera ev. läckage (ett läckage kan som regel höras ganska tydligt). Tråden mellan den rörliga delen av bälgen och ridåventilen har inspekterats med avseende på slitage och skador. Fläktens placering har undersökts när det gäller åtkomst för smörjning. Pipverket har inspekterats beträffande deformationer och andra skador. Förekomst av muslämningar, mögel samt påfallande mycket smuts och damm har noterats. Generellt har gränsen för inspektionen gått vid användning av skruvmejsel, d.v.s. inget har skruvats isär i orgeln för inspektion (med undantag av orgeln i Råggärds kyrka där några luckor i orgelhuset monterades bort för inspektion av pipverket). Ojämnheter i tangenternas position och gnissel har noterats och också om någon tangent har varit märkbart tyngre att trycka ner än de övriga. Varje enskild stämma har spelats igenom ton för ton för att detektera tysta pipor, pipor med missljud eller problem med tonbildningen. För att detektera ostämda pipor har varje labialstämma spelats igenom i oktaver. Ostämda pipor i rörstämmor har inte noterats men däremot om en tungpipa varit tyst. Det behöver inte vara tecken på ett större problem (t.ex. fluga som har fastnat) men det kan också t.ex. bero på att tungan har lossnat och kanske har ramlat ner i väderlådan. Uppmätning av pipverkets tonhöjd har inte gjorts men däremot har noterats om tonhöjden skiljer sig mellan verken. Genom att spela varje ton i varje stämma har kontroll utförts av funktionen för registraturen, trakturen och varje väderlåda. Ev. hylningar och mellanstick har noterats. Kopplens funktion har kontrollerats ton för ton. Funktionen för tremulant, fasta/fria kombinationer, registersvällare, svällare och automatisk pedalväxling har kontrollerats i förekommande fall. Det har inte alltid varit lätt att definiera en generell skarp gräns mellan behov av att åtgärda skador/fel (reparation) och behov av underhåll (justering). Till exempel kan en fluga i en labialpipa resultera i ostämdhet och har då definierats som ett underhållbehov medan en större fluga kan medföra att pipan har tystnat och har då i inventeringen definierats som skada/fel. Det är också ibland svårt att härleda ett fel entydigt till en viss del av orgeln. Till exempel kan en tyst pipa vara ett problem med pipan men det kan också vara problem med väderlådans funktion. Vissa problem kan vara årstidsbundna och fel som till exempel uppträder under perioden med lägre luftfuktighet (vinter-vår) kan "självläka" under den fuktigare årstiden (sommar-höst). Det innebär att fel som uppträder under vintern inte har blivit uppmärksammade i inventeringen som genomfördes under sommar-höst 2016 och vår-sommar 2017. Å andra sidan kan den motsatta situationen också vara fallet. KARAKTERISERING Karakterisering har gjorts när det gäller klangkaraktär, orgeltyp och kulturhistoriskt värde. Följande alternativ har använts för de olika karakteriseringsbegreppen: Klangkaraktär: Tydligt grundtonspräglad Tydligt övertonspräglad Både grundtons- och övertonspräglad Typ av orgel: Barock (kan som beteckning innefatta både hög- och senbarock). Klassicism (betecknar 1800-talets första del med rötter i äldre klangliga traditioner). Romantik (betecknar både det sena 1800-talets ”koralorglar” och senromantiken fram till ca 1930). Orgelrörelsens tidiga fas (betecknar ett försiktigt införande av orgelrörelsens klangprinciper i pneumatiska orglar). Orgelrörelsens konsolideringsfas (införande av mekaniska byggsätt, slejflådor och tydligt övertonspräglad klang). Orgelrörelsens sena fas (svällverkens återkomst med enstaka stråkstämmor, elektrisk registratur med fria kombinationer, mot slutet av epoken även mer eller mindre genomförda stilkopior). Postmodernism (klangliga förebilder från många håll: tysk och fransk barock, svenskt 1700-tal, svenskt tidigt 1800-tal, fransk och svensk senromantik, digitalteknik i frikombinationssystem och spelbord). Historiskt sammansatt (innehåller flera lager från olika epoker där en vanlig situation är ett instrument från romantiken där en eller flera stämmor har bytts ut eller lagts till där de nya stämmorna är av orgelrörelsekaraktär). Kulturhistorisk värdering: Generellt kulturhistoriskt värde Värdefulla delar (ofta äldre fasad och/eller delar av äldre pipverk) Kulturhistoriskt värdefull (omistlig ur ett regionalt perspektiv) Mycket stort kulturhistoriskt värde (omistlig ur ett nationellt perspektiv) Rekonstruktionsobjekt Det kan ibland vara ganska komplext att göra den kulturhistoriska värderingen. Fasaden härrör ofta från kyrkans första orgel medan övriga delar av instrumentet såsom spelbord, pipverk, väderlådor och luftsystem kan vara helt eller delvis utbytta vid senare om- och tillbyggnader. Detta innebär att en orgel ofta har flera historiska lager av ingående delar. T.ex. kan pipor från 1800-talet samsas med pipor tillverkade på 1900-talet i samma orgel. Det innebär att man har en "gråzon" i värderingen mellan "värdefulla delar" till "kulturhistoriskt värdefull" där man beroende på hur man viktar och bedömer olika aspekter kan komma till olika resultat. Två exempel får illustrera detta. Orgeln i Ånimskogs kyrka byggdes 1926 med en dispositionsförändring 1973. Visserligen är orgeln intakt med avseende på fasad, orgelhus, väderlådor, luftsystem, regerverk och spelbord men flera stämmor byttes ut 1973 så att det klangliga konceptet förändrades från ett romantiskt instrument till en orgel av orgelrörelsekaraktär. Den kulturhistoriska värderingen är "värdefulla delar". Orgeln i Älvsbacka kyrka byggdes 1924 med en dispositionsförändring 1981. Även här är orgeln intakt med avseende på fasad, orgelhus, väderlådor, luftsystem, regerverk och spelbord. En strikt bedömning skulle kunna leda till resultatet "värdefulla delar" eftersom Manual II genom omdisponeringen har förändrats klangligt från romantik i riktning mot orgelrörelse. Emellertid är Manual I klangligt intakt med en romantisk karaktär och som helhet har bedömningen därför blivit "kulturhistoriskt värdefull". Orgeln är samtida med kyrkan vilket har förstärkt den gjorda bedömningen. Värderingen är en "färskvara" genom att den kan komma att ändras i framtiden beroende på förändrade omständigheter. Till exempel kan en värdering förändras från värdefull till mycket värdefull om en orgel blir den enda kvarvarande oförändrade orgeln av en viss byggare genom att den orgelbyggarens övriga instrument har blivit förändrade eller inte längre finns kvar (t.ex. förstörda genom brand). Dessutom representerar många orglar från 1900-talet en tradition som ännu inte anses vara av kulturhistoriskt värde men med tiden kommer detta med stor säkerhet att förändras. LUFTTRYCKSMÄTNING Lufttrycksmätning har utförts för varje verk i orgeln om det har varit lätt att komma åt. Mätningen har gjorts genom att lyfta en mindre pipa och sticka ner mätutrustningens slang i pipstockens borrning samtidigt som motsvarande stämma är aktiverad och tangent är nedtryckt. Mätningen har gjorts statiskt d.v.s. inga pipor ljuder och inget läckage vid den instuckna slangen. Ofta har en liten pipa i en rörstämma använts för mätningen eftersom rörstämmor är placerade längst ut mot väderlådans kant och är lätt åtkomliga. Där man skulle behöva lyfta ur flera pipor för att komma åt att mäta har mätningen inte genomförts. Det finns också flera fall där mätning inte kunnat genomföras eftersom borrningen inte varit möjlig att nå mellan pipstock och rasterbräde. LJUDINSPELNING En orgel rymmer en hel palett av klanger och klangfärger. Det är en av orgelns unika egenskaper att klangligt kunna gestalta olika typer av musik i olika sammanhang. Att presentera en orgels klangliga kapacitet och möjligheter genom att spela en eller några psalmverser med olika registrering är inte möjligt. De föreliggande inspelningarna av de inventerade orglarna skall därför inte ses som en klanglig presentation av instrumenten utan endast som ett eller några exempel på hur ett visst instrument kan klinga i en av dess huvuduppgifter som stöd, beledsagare och inspiratör i församlingens psalmsång. Val av inspelad psalmmelodi har i möjligaste mån anpassats till orgelns klangkaraktär (t.ex. romantik, orgelrörelse). När det gäller psalmregistrering har kyrkomusikern i en gudstjänst att förhålla sig till flera faktorer som t.ex. antal gudstjänstdeltagare, typ av gudstjänst och förrättning, psalmens placering i gudstjänsten och söndagens kyrkoårskaraktär. Många kyrkomusiker använder sig av möjligheten att koppla verken för att få större flexibilitet och variationsrikedom och för att skapa klangfärger som ett enskilt verk inte kan ge. Inventeringens inspelningar har i stället i huvudsak fokuserat på klangliga exempel från ett enskilt verk. Därför har verken sällan spelats kopplade vid dessa inspelningar (undantaget koppling till pedalen). Speltempot vid inspelningarna har ofta medvetet varit långsamt till moderat. Detta för att orglarna tydligare ska klinga ut i rummet och ge en bättre uppfattning om olika klangkaraktärer. En möjlighet som inte har kunnat utnyttjas (med några undantag) är användningen av rörstämmor. Den övergripande tidplaneringen av inventeringsprojektet som har definierat tidsramarna för inventeringsbesöken har inte medgivit tid för stämning av rörverk vid besöken. Detta har varit en begränsning för inspelningen när det gäller den värdefulla möjligheten att använda rörstämmor vid cantus firmus-spel eller för att färga klangen vid ackordspel. MAGASINERAT MATERIAL Inventering av magasinerat material var en uppgift inom ramen för projektet. Inventeringen innebar notering om vilken kategori av orgeldelar som magasinerats samt översiktlig fotodokumentation. Magasinerade delar återfanns oftast på kyrkvindar och i tornrum och i några fall i andra byggnader. (Carl Johan Bergsten)
Söka i databasen
Användningen av orgelinventeringens databas är indelad i tre steg: ange vad man söker efter, få en lista av orglar som uppfyller sökningen och välj en orgel ur listan för att få en detaljerad presentation av instrumentet. Söka orgel Det finns tre olika sätt att söka orgelinformation i databasen och man väljer detta under "ORGEL" i menyn upptill på sidan: 1. Sök orgel. Här kan man ange plats, orgelbyggare, årtal eller aktivitet. Man kan också fritt kombinera de olika begreppen. 2. Avancerad sökning orgel. Detta alternativ har utökade sökmöjligheter jämfört med "Sök orgel" och ger möjlighet att söka efter många fler begrepp. Här kan man t.ex. söka efter orglar i ett visst kontrakt eller pastorat. Ibland har orten och kyrkan olika namn och det kan vara svårt att hitta kyrkan i rullgardinsmenyn för platsen eftersom menyn är sorterad efter ortsnamn. Då är det lättare att ange kyrkans namn i fältet "Byggnadens namn". Sökningen är inte känslig för stor eller liten bokstav och man behöver inte fylla i hela namnet för att få träff. Man kan söka efter mer orgelspecifika begrepp som t.ex. antal manualer eller orglar med ett visst stämnamn. Också här kan sökbegreppen kombineras efter önskemål. 3. Sök orgel med spridningskarta. Detta alternativ har samma sökmöjligheter som för "Avancerad sökning orgel". Skillnaden är att sökresultatet inte presenteras som en lista utan som en karta med markeringar där de funna orglarna är belägna. Om man placerar pekaren över en markering så visas kyrkans namn i ett litet fönster. Om man klickar på en markering visas ett fönster där man kan klicka på länken till kyrkan. I nästa steg visas en lista över kyrkans orgelposter (historiska poster och inventeringsposten) där man kan välja önskad orgelpost för att få detaljerad information. Genom att den historiska informationen beskrivs genom separata orgelposter för varje ny- och ombyggnation omfattar sökningen också det historiska materialet. Emellertid är den historiska informationen inte alls så detaljrik som inventeringsinformationen; oftast är bara byggare, årtal, plats och typ av aktivitet angivna. Om man bara vill söka i orgelinventeringen så väljer man "Karlstads stifts orgelinventering" i rullgardinsmenyn för Orgelbyggare/Upphovsperson. Lista över funna orglar Om endast en orgel uppfyller sökvillkoret visas direkt sidan med den detaljerade informationen men om flera orgelposter uppfyller sökvillkoret så visas en lista med dessa orglar. Om ett stort antal orglar uppfyller sökvillkoret så visas 200 orglar åt gången. Listan presenteras i datumordning men kan sorteras efter andra kolumner genom att klicka på kolumnens rubrik. För att gå vidare till den detaljerade presentationen av en orgel så klickar man på motsvarande knapp i listans högra kant. Detaljerad inventeringsinformation Detaljinformationen inleds med en historisk översikt. Observera att det är orgelns historia och inte kyrkans orgelhistoria som visas. Det innebär att om man valt ett helt nybyggt instrument utan ingående äldre delar från en tidigare orgel så visas ingen historik. Ofta återanvände man delar från den tidigare orgeln vid ett orgelbygge. Att utöka en orgel eller att byta ut ett antal stämmor är exempel på sådana åtgärder. Det är heller inte ovanligt att delar av en orgel såldes och flyttades från en kyrka till en annan för att ingå i en ny orgel. Ibland såldes hela instrumentet och flyttades från en kyrka till en annan. Det innebär att väldigt många orglar har ett komplext ursprung med ingående delar från flera olika tider. Pipverket är ofta heterogent d.v.s. hela stämmor eller enskilda pipor representerar flera olika historiska lager, och är tillverkade av olika orgelbyggare under olika stilistiska perioder. Denna "förändringsprocess" för en orgel kan man följa i den historiska översikten. Man kan välja ett historiskt lager genom att klicka på dess länk i översikten. Då visas den information som finns inlagd i databasen för just den historiska versionen av orgeln. Dessutom finns en tidigare inventering från 1990 (Förlag svenska orglar, Tostared) inlagd som en historisk version i databasen och ingår också i den historiska översikten. Ett fotografi av orgelns fasad och placering visas. Om det finns ytterligare foton så visas länken "Fler foton". Klicka på länken och fotografierna visas på en separat sida. För att titta på detaljer i ett foto så laddas en högupplöst version ner om man klickar på fotot. Zooma in på den högupplösta bilden för att se detaljer. Sedan visas länkar till eventuella digitaliserade SAOK-dokument och ljudinspelning(ar). Därpå följer information om instrumentet, som disposition och andra uppgifter om orgelns konstruktion. Länkar för namn på verk eller stämma i dispositionen indikerar att det finns mer information som visas om man klickar på länken. Sist på detaljsidan visas karakteriseringsinformation såsom klangkaraktär, orgeltyp och kulturhistorisk värdering. Varje orgel är länkad till Bebyggelseregistret, oftast till både anläggnings- och byggnadsregistret. Därigenom kan man få mer information om den byggnad där orgeln finns. Söka dokument Inventeringen som utfördes av SAOK har digitaliserats och lagts in i arkivdelen i databasen och länkats till resp. instrument. Man kan läsa ett SAOK-dokument via länken från resp. orgel men det går också att välja dokumentet direkt. För att söka och läsa ett SAOK-dokument väljs "Sök dokument" under "DOKUMENT" i menyn upptill på sidan. En rullgardinsmeny presenteras där man kan välja det önskade dokumentet. Välj dokument och klicka på faksimil-länken.
Orgeln
Detta avsnitt är en övergripande, förenklad och mycket kortfattad beskrivning av orgelns principiella uppbyggnad. Textens huvudsakliga syfte är att ge en bakgrund till de termer och begrepp som förekommer i övriga avsnitt. Orgeln är ett blåsinstrument eller för att vara mer exakt en samling av blåsinstrument - orgelpiporna. Piporna är grupperade i stämmor där en stämma består av en fullständig uppsättning av pipor från bas till diskant med en pipa för varje ton och där varje pipa i stämman motsvaras av en tangent på spelbordet. Varje stämma har sin speciella klangfärg och har sitt namn efter sin klangkaraktär t.ex. flöjt eller trumpet. En stämma kan vara in- eller urkopplad när man spelar. Det gör att organisten kan välja att spela på endast en stämma eller valfri kombination av flera stämmor. Genom att spela på flera stämmor samtidigt blandas klangerna från varje stämma och skapar tillsammans en ny klangfärg. Kombinationen av olika stämmor som används kommer därför att i hög grad påverka hur man som lyssnare upplever ett musikstycke. Denna möjlighet att kunna skapa många olika klangfärger är en unik egenskap hos orgeln. Att välja kombinationer av stämmor (eller enstaka stämmor) är en viktig del av "konsten att spela orgel". Större orglar består av flera separata delar eller verk där varje verk innehåller ett antal stämmor. Utformningen av ett verk med avseende på antal och typ av stämmor är sådan att verket utgör en självständig del av orgeln samtidigt som de olika verken i orgeln klangligt kompletterar varandra. Man kan betrakta varje verk som en "suborgel" i orgeln och oftast spelas varje verk från en separat tangentrad s.k. manual. Alla verken utgör tillsammans hela orgeln. Finns det flera manualer är dessa placerade i terassform ovanför varandra på spelbordet. Namnet på ett verk anger dess funktion och placering i orgeln. Till exempel spelas pedalverket med fötterna från en rad med pedaler som är placerade på golvet framför organisten. Exempel på andra verknamn är huvudverk, ryggpositiv (placerat bakom organistens rygg), öververk (placerat högt i orgeln), bröstverk, svällverk (inbyggt i skåp med reglerbara luckor som kan öppnas och stängas av organisten vilket ger en crescendo/diminuendo-verkan på klangen). Storleken på en orgel kan vara från ett verk - en manual (liten orgel), två verk - en manual och pedal, tre verk - två manualer och pedal (medelstor orgel) upp till sex verk - fem manualer och pedal och i enstaka fall ännu fler verk. Detta innebär att en orgel kan innehålla från en eller ett fåtal stämmor upp till mer än hundra stämmor vilket betyder att det kan vara allt från 50 till mer än 5000 pipor i en orgel. En orgel beskrivs ofta genom sin disposition vilket är en förteckning över instrumentets verk och ingående stämmor. En typ av orgel med en manual är den s.k. koral- eller psalmorgeln Den är klangligt utformad för att främst leda och stödja församlingens psalmsång i gudstjänsten. Koralorgeln var ganska vanligt förekommande under senare delen av 1800-talet. Orgeln är oftast (dock inte alltid) innesluten i orgelhuset (väggar med eller utan tak). Det kan ibland bestå av flera fristående delar. Framsidan av orgelhuset utgör orgelfasaden som kan vara rikt utsmyckad med sniderier och listverk i kombination med pipor, s.k. fasadpipor. Fasadpiporna kan vara ljudande (d.v.s. vara en del av de klingande stämmorna och oftast pipor ur orgelns s.k. principalstämmor) eller stumma (d.v.s. enbart som dekoration). Förutom att bygga helt nya orglar så återanvänder man ofta delar från den tidigare orgeln vid ett orgelbygge. Att utöka en orgel eller att byta ut ett antal stämmor är exempel på sådana åtgärder. Det är heller inte ovanligt att delar av en orgel sålts och flyttats från en kyrka till en annan för att ingå i en ny orgel. Ibland har hela instrumentet sålts och flyttats från en kyrka till en annan. Det här gäller såväl under gångna tider som idag. Det innebär att väldigt många orglar har ett komplext ursprung med ingående delar från flera olika tider. T.ex. är den klingande delen ofta heterogen d.v.s. hela stämmor eller enskilda pipor representerar flera olika historiska lager, och är tillverkade av olika orgelbyggare under olika stilistiska perioder. Även orgelfasaden är ofta återanvänd från ett tidigare instrument En orgel består ur funktionssynpunkt av följande delar: - Luftsystem som förser piporna med luft. - Väderlådor som innehåller mekanismen för att distribuera luften till varje enskild pipa. - Traktur som överför tangentrörelserna till väderlådorna när organisten spelar samt registratur med vars hjälp organisten kopplar in och ur stämmor. - Pipor. Luftsystem Luftsystemet skapar övertrycket i spelluften och distribuerar denna luft till väderlådorna. En elektrisk fläkt fyller en eller flera bälgar med luft. Bälgen fungerar som en luftreservoar och håller lufttrycket på en konstant och bestämd nivå. Innan den elektriska fläkten var utvecklad så fylldes bälgarna med luft genom manuell pumpning utförd av en (eller flera) orgeltrampare. Under orgelns historia har man utvecklat och använt ett antal olika typer av bälgkonstruktioner (t.ex. kilbälgar, kubbälgar, magasinbälgar). Från bälgarna leds luften genom luftkanaler till väderlådorna. Väderlåda Piporna står uppställda i rader på väderlådan där varje rad utgör en stämma. Väderlådan innehåller de spelventiler och små kanaler som styr spelluften till den eller de pipor som skall ljuda när organisten trycker ner tangenterna efter att ha valt vilka stämmor som skall användas. Det finns en eller flera väderlådor för varje verk i orgeln. Det finns många olika typer av väderlådor. Slejflådan är en helmekanisk lösning som var mycket använd i historisk tid och fram till och med 1800-talet. Under senare delen av 1800-talet och första delen av 1900-talet utvecklades ett antal olika typer av väderlådor baserade på pneumatiska (luftstyrda) och elektriska lösningar. Kägellådan och Rooseweltlådan är exempel på väderlådor som baseras på pneumatiska system. En bit in på 1900-talet skedde gradvis en återgång till slejflådan när orgelidealet kom att starkt fokusera på barockorgeln och dess konstruktion (den s.k. orgelrörelsen). Traktur och registratur Trakturen förbinder tangenterna på spelbordet med motsvarande spelventiler i väderlådan. När en tangent trycks ner öppnas motsvarande spelventil så att spelluften blåser den eller de anslutna piporna. Registraturen förbinder registerandragen (oftast placerade på ömse sidor om manualerna eller i en rad ovanför manualerna) med de delar i väderlådan som styr vilka stämmor som är in- eller urkopplade. Genom att dra ut eller skjuta in registerandraget kan organisten välja om en stämma skall vara med eller ej när man spelar. Både traktur och registratur baserade sig på mekaniska lösningar fram till senare delen av 1800-talet. Då började nya konstruktioner baserade på pneumatik och senare också elektriska lösningar (samt kombinationer av dessa) att användas. Ungefär från mitten av 1900-talet skedde också här en återgång till mekaniska system även om nutida orgelbyggeri ibland använder elektrisk förbindelse och då speciellt för registraturen. Elektriska system där orgeln kunde "fjärrstyras" från spelbordet gjorde att spelbordet kunde placeras fritt (t.ex. i koret) i förhållande till själva orgeln. Denna möjlighet används fortfarande ibland, speciellt för större instrument. Pipor Det finns två olika typer av pipor: labialpipor och tungpipor (lingualpipor). I en labialpipa alstras ljudet på samma sätt som i en blockflöjt. I en tungpipa skapas ljudet av en vibrerande tunga av metall. Ljudet i en orgelpipa består av en grundton och ett antal övertoner. Styrkebalansen mellan grundton och övertoner bestämmer pipans klangfärg. En dominerande grundton ger en neutral och "mild" klang medan starkare övertoner bidrar till en ljusare och skarpare klang (jfr. blockflöjt och trumpet). Också det inbördes styrkeförhållandet mellan de olika övertonerna i pipan påverkar klangkaraktären. Dessutom finns det stämmor vars huvudsakliga uppgift är att förstärka övertonerna i orgelklangen för att på så sätt kunna skapa många olika klangfärger. Under romantiken innehöll orglarna färre antal av denna typ av stämmor jämfört med instrumenten under barocken eller orgelrörelsen. Orgelrörelsens klangprinciper innebar bl.a. att åter införa ett större antal av dessa övertonsförstärkande stämmor i orgelns disposition. Orgeln med sin fasadarkitektur och klang är ett multimedialt och multidisciplinärt objekt som har formats av europeisk tradition och historia. Den kombinerar färdigheter inom trä- och metallhantverk och kunskaper inom mekanik och pneumatik för att ge förutsättningar för musikskapande. Under många århundraden har orgeln representerat “high tech” och dess utveckling har speglat den tekniska, sociala och ekonomiska samhällsutvecklingen i olika regioner i europa. Ett orgellandskap har växt fram som har många likheter men som också innehåller fascinerande skillnader i konstruktion, stil och klangkaraktär. (Carl Johan Bergsten)
Orglarna i Karlstads stift
Framväxten av det orgellandskap som vi kan se i Karlstads stift har formats och påverkats av flera olika faktorer. En viktig omständighet var ekonomin i församlingen där fattiga församlingar och välbärgade församlingar hade helt olika förutsättningar att skaffa en riktig piporgel. Många församlingar hade en s.k. kammarorgel eller harmonium som första instrument när diskussionerna i kyrkoråden började under senare delen av 1800-talet om att skaffa en riktig piporgel med argument som "att förhöja gudstjenstens högtidlighet" eller "orgelns förmåga att stämma menniskornas sinnen till högtidlighet och andakt". Insamlingen av medel till ett inköp av en orgel underlättades ofta av generösa bidrag från välbeställda personer och av församlingsmedlemmar med en önskan att bidra till att smycka sin kyrka med en riktig orgel. Olika stilepoker, framför allt från klassiska och romantiska ideal till senare tiders inriktningar, har givit syn- och hörbara spår i orgelmyllan. Enskilda kyrkomusiker har också bidragit genom sin strävan att antingen vilja behålla ett gammalt kärt och uppskattat instrument eller att förmå kyrkorådet att "modernisera" eller byta ut en gammal orgel till något som svarade mot nya tiders önskemål beträffande klang och repertoar. Speciellt tydligt är detta när den s.k. orgelrörelsen växte fram med början under 1930-talet vilket innebar en revolution i orgelvärlden och som präglade en stor del av 1900-talets orgelbyggande. Orgelrörelsen kännetecknades huvudsakligen av en återgång till de ideal som rådde under 1600- och 1700-talen beträffande orgelns konstruktion och klang. De nämnda faktorerna har bidragit till den mångfald av olika orglar och orgeltyper som vi idag har i Karlstads stift. Orgelinventeringens övergripande ambition var att kartlägga detta orgellandskap och dess "hälsotillstånd" för att kunna bidra till en ökad förståelse, bevarande, användning och uppskattning av stiftets orglar. Nedan följer en kort översikt över orgelkulturens utveckling i stiftet med några exempel på bevarade orglar som representerar olika perioder och stadier av vårt klingande och levande kulturarv. Verktyget för denna "analys" har varit den sökfunktion som möjliggörs av att inventeringsinformationen är lagrad i en databas. De tidigast omnämnda orglarna i stiftet är orglarna i Karlstads domkyrka (1643), Filipstads kyrka (1644) och Kristinehamns kyrka (1660). Det är inte konstigt att de första orglarna återfinns på dessa orter. Dessa tre städer är de äldsta i Värmland där Filipstad fick sina stadsprivilegier 1611 och de övriga ännu tidigare. Under 1700-talet införskaffades orglar till följande kyrkor: Nyeds kyrka (1725), Sunne kyrka (1730), Silleruds kyrka (1752), Nysunds kyrka (1764), Nedre Ulleruds kyrka (1789), Gåsborns kyrka (1794), Gunnarskogs kyrka (1798) och Nordmarks kyrka (1798). Orgeln i Nyeds kyrka är bevarad i oförändrat skick och är den enda bevarade orgeln av orgelbyggaren Elias Wittig. Om man jämför byggandet av orglar under första och andra hälften av 1800-talet är det tydligt att vi fick en "orgelboom" under senare delen av seklet. Mellan 1800 och 1850 byggdes det 12 orglar medan det under perioden 1851-1900 tillkom 93 orglar. En orgel från den första delen av 1800-talet som vi fortfarande kan lyssna till är den orgel som Johan Everhardt d.y. byggde till Södra Ny kyrka 1820 och som flyttades till Eskilsäters kyrka år 1876. Den är till stora delar orörd och är dessutom det enda bevarade verket av denne orgelbyggare. En annan mycket välbevarad orgel står på läktaren ovanför altaret i Östra Ämterviks kyrka. Den är byggd 1848 av Andreas Jönsson Åberg. Under den intensiva orgelbyggnadsperioden från 1851 till 1900 var firma Setterquist den dominerande orgelbyggaren. Firman byggde 45 orglar till stiftet vilket kan jämföras med orgelbyggare Söderling från Göteborg som under samma period bidrog med 9 orglar och därmed kom på andra plats efter Setterquist. En monumental orgel i mycket välbevarat skick byggd av Söderling 1858 finner vi i Väse kyrka. Anledningen till att Setterquist fick bygga så många instrument är förmodligen beroende på den höga kvalitet som kännetecknade firmans orglar (som vi än idag kan imponeras av) samt den relativa närheten till Setterquists orgelbyggeri i Hallsberg och från 1861 i Örebro. Många av de orglar som tillkom under denna tid var så kallade psalmorglar. De var utformade för att främst leda och stödja psalmsången i gudstjänsten. De var enmanualiga och oftast försedda med en så kallad bihangspedal. Exempel på helt bevarade psalmorglar är Setterquistorglarna i Värmskogs kyrka (1857) och Högeruds kyrka (1890). Under den första delen av 1800-talet rådde det stilideal som betecknas klassicism. Det övergick under den senare delen av seklet i romantiken. Den romantiska stilepoken varade fram till början av 1930-talet då orgelrörelsen började påverka orglarnas utformning. Detta inflytande skedde gradvis där man kan skönja några olika stadier i övergången från romantik till orgelrörelse. Stiftets orglar synliggör ett fascinerande spektrum av denna utveckling med många goda exempel på den stilistiska övergången. I början av 1900-talet rådde dock fortfarande romantiken. Exempel på orörda instrument från denna period är orglarna i Högsäters kyrka (1902) och Millesviks kyrka (1903) av J Magnusson, Långseruds kyrka (1917, E Lundén), Örs kyrka (1918, J Magnusson), Botilsäters kyrka (1921, A P Loocrantz), Kristinehamns kyrka (1921, Setterquist), Övre Ulleruds kyrka (1922, Setterquist), Dalby kyrka (1928, A Magnusson), Blomskogs kyrka (1929, Nordfors & Co) och Järns kyrka (1932, Setterquist). Så sent som 1935 byggde O Hammarberg en romantisk orgel i Råggärds kyrka. Den får nog betraktas som den sista bevarade romantiska utposten. Samtidigt är det den äldsta oförändrade orgeln av Hammarberg i stiftet. Under 1930-talet började en försiktig övergång mot orgelrörelsen. En variant är att de gamla psalmorglarna fick en och annan stämma utbytt. Ofta fick Trumpet 8 fot stryka på foten och ersattes många gånger med en Mixtur. Gamba 8 fot var också en stämma som ofta försvann och ersattes med en orgelrörelsestämma med högre fottal. Ett exempel på sådana förändringar är orgeln i Rudskoga kyrka där bl.a. Trumpeten är utbytt mot en Mixtur. En annat alternativ var att man byggde till den enmanualiga orgeln med ytterligare ett manualverk och en självständig pedal. Ett exempel är orgeln i Kila kyrka där Olof Hammarberg 1936 byggde om och utökade den gamla Setterquistorgeln från 1876 med användande av samtliga gamla stämmor och väderlådor. Ett annat exempel är orgeln i Glava kyrka där den gamla P L Åkermanorgeln (1863) byggdes om och utökades av Setterquist år 1936. Andra exempel med samma ombyggnadsprincip är orglarna i Lysviks kyrka och Norra Råda kyrka. Dessa utökade instrument blev ofta ganska stora (mer än 20 stämmor) och har en substansiell andel av både äldre romantiska stämmor och nya stämmor av orgelrörelsekaraktär. Man kan fråga sig hur man klangligt kunde kombinera dessa båda typer av stämmor som egentligen på flera sätt är varandras motsatser. Svaret är att det gick alldeles utmärkt. Skickliga orgelbyggare skapade fina instrument med sammanhållen klang där stämmorna från de olika stilarna snarare kompletterar varandra än "drar åt olika håll". Denna typ av instrument karakteriseras som "Orgelrörelsens tidiga fas" i inventeringen. Parallellt med den klangligt stilistiska övergången skedde en annan förändring. Det gällde den tekniska utformningen av orglarna. Detta hade tagit sin början redan under den romantiska perioden. Den helmekaniska konstruktionen med slejflådor ersattes med väderlådor av pneumatisk typ (t.ex Rooseweltlådor eller kägellådor). I början var trakturen mekanisk fram till väderlådan och registraturen pneumatisk (små blyrör mellan spelbord och väderlåda med tryckluft som påverkade ventiler i väderlådan). Senare blev även trakturen pneumatisk. Detta medförde att orgeln kunde "fjärrstyras" utan mekanisk förbindelse och att spelbordet kunde placeras relativt fritt i förhållande till orgelhuset. Det gjorde det också möjligt att tekniskt ganska enkelt införa spelhjälpmedel som fria och fasta kombinationer, registersvällare, automatisk pedalväxling och att utöka uppsättningen av olika koppel. Under 1940-talet och tidigt 50-tal skedde en mer genomgripande klanglig omgestaltning i riktning mot orgelrörelsen. Exempel på sådana ombyggda eller helt nya instrument är Hammarbergorglarna i Eds kyrka (1945) och Järnskogs kyrka (1951), Siris kapell (1949, Åkerman & Lund), Karlanda kyrka (1951, Lindegren), Järbo kyrka (1952, Nordfors & Co) samt Tösse kyrka (1953, A Magnusson). Fortfarande var orglarna pneumatiska men från den senare delen av 1950-talet började orgelbyggarna lämna pneumatiken för att återvända till den helmekaniska konstruktionen som var en viktig del av orgelrörelsens ideal. Några exempel är Forshaga kyrka (1955, Hammarberg), Degerfors kyrka (1957, Beckerath), Silleruds kyrka (1958, A Magnusson), Arvika Trefaldighetskyrkan (1959, Hammarberg), Västra Fågelvik (1960, Hammarberg), Ödskölts kyrka (1962, Lindegren). Denna typ av instrument karakteriseras som "Orgelrörelsens konsolideringsfas" i inventeringen. Dock fanns det en orgelbyggare som var tidig med ett konsekvent genomförande av orgelrörelsens principer. Det var den danska firman Marcussen & Son som var det ledande orgelbyggeriet i Danmark och som gick i frontlinjen när det gällde orgelrörelsens införande. Detta orgelbyggeri byggde 1948 ett instrument i Gräsmarks kyrka och några år senare i Borgviks kyrka (1951). Dessa orglar är helt bevarade och kan ses som milstolpar för orgelrörelsens införande i stiftet. Från 1950-talet och fram till nutid fortsatte ombyggnader och dispositionsförändringar av äldre romantiska orglar för en anpassning till orgelrörelsens klangideal. I några fall skedde också en omdisponering (återdisponering) för att återställa dispositionen till ett tidigare stadium. Från 1960-talet och framåt är det särskilt två anledningar till att nya orglar har tillkommit. I takt med att körernas placering flyttades från orgelläktaren till främre delen av kyrkan så uppkom behovet av så kallade kororglar. Under denna period tillkom 36 kororglar i stiftet. Byggandet av nya kyrkor i framför allt nya och utökade stadsdelar i de större orterna har genererat nya instrument. Tråkigt nog har i några fall brand varit orsaken till byggandet av nya orglar. Magasinerade orgeldelar finns i ganska många kyrkor (eller angränsande lokaler). De finns oftast i tornrum eller på kyrkvinden. På fyra platser är mer eller mindre kompletta instrument magasinerade. Det gäller Ölserud (1882, A G Pettersson), Bogen (1862), Norra Råda (1852, Setterquist) och Lungsund (1660, 1708, J N Cahman). Av de inventerade orglarna (207 st) är 56 % (116 st) helmekaniska dvs traktur, registratur och väderlådor är av mekanisk typ. Det är alltså påfallande många instrument (44 %) som innehåller någon form av pneumatiska system. 62 orglar har någon form av pneumatisk traktur (hel- eller halvpneumatisk) och 7 st har någon form av elektrisk traktur. De ovan nämnda orglarna är bevarade exempel från olika perioder som har valts "utan inbördes ordning" och det finns mycket mer att upptäcka. Det som denna sammanfattande överblick vill förmedla är en inbjudan till en vandring i tid och rum och med orgeldatabasen som karta och kompass navigera i stiftets orgellandskap. (Carl Johan Bergsten)
Några slutsatser
Sammanfattningsvis kan konstateras att orglarna i stiftet generellt är i gott skick. Detta indikerar att orgeln, trots sin komplexitet, har en robust, driftssäker och väl beprövad konstruktion som fungerar under långa tider utan större problem. Endast 12% av instrumenten har fel eller brister som gör att de behöver åtgärdas för att bli i ett acceptabelt funktionsdugligt skick. Ofta handlar det om ostämdheter som är av sådan magnitud och i ett område (c0-g2) att det skapar olägenheter. Det är nästan alltid några enstaka pipor i stämman som är ostämda och resten är utan problem. Det innebär att stämningen går att rätta till med en begränsad insats. Andra problem är att en ton hakar upp sig eller inte ljuder och i några fall är det problem med luftförsörjningen. När det gäller smörjning av fläkten har det framkommit att på ganska många ställen används symaskinsolja. En orgelfläkt har glidlager och när den kommer upp i arbetstemperatur är symaskinsolja för tunn för att bilda ett bärande och smörjande skikt i lagret. Det är då risk att lagret skär och tyvärr är nog detta orsaken till en del fläktbyten i stiftets orglar. Symaskinsolja är alltså olämplig för att smörja fläkten. I något äldre fläktar ska användas en delsyntetolja av typ 10W-40 med smörjintervall 1 år. I nyare fläktar används helsyntetolja med ett längre smörjintervall (ofta 5-10 år). Om helsyntetolja ska användas framgår av fläktmotorns märkskylt. Möss eller råttor i orgeln är och har alltid varit en orsak till skadeproblem. Framför allt har det gällt sönderätna skinn i bälgen som gett upphov till läckage. I ganska många orglar fanns utlagt råttgift och i några fanns råttfällor. Att placera råttgift inuti orgeln är problematiskt. Råttgiftet lockar in mössen i orgeln och innan de påverkas av giftet finns risken att de åsamkar orgeln skada. Därför ska råttgiftet läggas ut på en annan plats än inne i orgeln. Magasinerat material förvaras oftast i tornrum eller på kyrkvinden. I många fall borde magasinerat material förvaras lite mer ordnat utan att ligga i en oordnad hög tillsammans med andra objekt. Risken är annars att orgeldelarna råkar slängas vid en allmän städning. Träpipor kan man lägga horisontellt på varandra och lägga en tunn duk ovanpå för att förhindra nedsmutsning men utan att hindra luftväxling. Däremot metallpipor behöver magasineras stående (åtminstone de större piporna). Lägger man metallpipor på varandra i en hög kommer de att så småningom plattas till av tyngden. Pipmetallen är en legering av bly och tenn som är ganska mjuk och kan lätt deformeras. (Carl Johan Bergsten)
Förebyggande underhåll
Underhållsverksamhetens mål är att både kunna bruka ett fungerande instrument till gudstjänster och förrättningar och att bevara ett rikt orgelkulturarv. Redan i ett sockenstämmoprotokoll från 1778 i Nysunds församling uttrycks vikten av ett förebyggande orgelunderhåll när den protokollförande prästen skriver "att det är bättre i tid bota och förekomma små fel och bräkligheter, än afbida tiden till dess större sig förete" (källa: Per-Ola (Pelle) Räf, Orglar och organister i Karlstads stift t o m 1869). Ett planerat, budgeterat och regelbundet underhåll är definitivt den billigaste lösningen i ett längre tidsperspektiv för att ha ett väl fungerande orgelbestånd.